Tajgasångaren i ytterskärgården – vart är den på väg?
Bakgrund
Tajgasångaren (Abrornis (sub. Phylloscopus) inornatus) (taigauunilintu) häckar främst i Ryssland bortom Ural, dvs i Sibirien, och dess övervintringsområden är i Sydostasien. Från att tidigare ha varit en stor sällsynthet har arten under 2000-talet börjat uppträda allt talrikare om höstarna, och speciellt många observationer har gjorts längs kusten och även i ytterskärgården. De flesta observationer görs från början av september till mitten av oktober. Fågeln visar en liknande utveckling i Sverige där den kraftigt har ökat, speciellt sedan 2013. Vår- och sommarobservationerna av arten är sparsammare men också dessa har ökat i båda länderna. Motsvarande utveckling har kunnat noteras i hela Västeuropa och även vinterfynden längs Atlantkusten har ökat och tajgasångaren påträffas numera vintertid även på Kanarieöarna och till och med i Senegal. Det är dock inte klarlagt huruvida detta är ett tillfälligt fenomen eller om det indikerar en anpassning till ett helt nytt övervintringsområde eller om det bara är en tidigare ouppmärksammad migrationsrutt. En färsk studie publicerad i Ornis Fennica 2019 om väteisotoper i fjädrarna från tajgasångare fångade i Sverige och Finland indikerar att de härstammar från centrala delar av Sibirien.
Tajgasångare ringmärkt av Ismo Kreivi på Valsörarna 7.10.2019. Foto: Jan Hägg
Gemensamt projekt med skärgårdsfågelstationer i Sverige
I ett projekt som år 2019 startats av Ottenby fågelstation på Öland utgår man från hypotesen att 1900-talets ungfågelspridning kan ha resulterat i en ny flyttväg mot sydväst i stället för mot sydost och att ett nytt övervintringsområde (Västafrika?) har börjat etableras för en del av tajgasångarna från västra delen av den ryska populationen. Om denna hypotes med en ny fungerande migrationsrutt västerut stämmer, öppnas möjligheter för en expansion av tajgasångarens häckningsområde västerut. Stora arealer med lämpliga häckningsområden, vilka kan ha varit för avlägsna med ett övervintringsområde i Sydostasien, står att finna i de europeiska delarna av Ryssland samt i Finland och Skandinavien. Följderna för Finlands och Sveriges del kunde vara 1) fler individer, 2) tidigare ankomster, 3) fler vår- och sommarfynd och 4) fler adulta individer på höststräck.
I Sverige är Stora Fjäderägg på Holmöarna den fågelstation där flest tajgasångare fångas årligen. I Finland fångas flest vid Tauvo fågelstation i Siikajoki. Även vid Valsörarnas fågelstation fångas enstaka tajgasångare årligen, trots att ringmärkningsverksamheten av småfåglar är ganska sparsam (drygt 1000 ringmärkningar årligen). Hur som helst indikerar Stora Fjärderäggs ringmärkningar på andra sidan Kvarken att en satsning på tajgasångare på Valsörarna kunde ge bra utdelning samt att Kvarken kunde utgöra ett viktigt migrationsstråk för tajgasångare som flyttar från Ryssland via Finland till Sverige. Kvarkenöverskridande migration är ju från tidigare välkänt för bl.a. tranor och fjällvråkar och numera även för fladdermöss.
OA samarbetar genom Valsörarnas biologiska station med Ottenby och Stora Fjäderäggs fågelstationer kring tajgasångaren, för att förstå ytterskärgårdens betydelse för arten och för att utreda om tajgasångaren använder Kvarken som ett av flyttstråken när den skall ta sig från Finland till Sverige. Att göra detta enbart med traditionell ringmärkning och återfynd är som att söka efter nålar i en höstack. Därför kommer vi att använda oss av radiotelemetri på Valsörarna, vilket de också gör åtminstone vid Ottenby fågelstation.
Inom ramen för projektet Kvarken Flada, ett treårigt (2017–2019) gränsöverskridande Interreg Botnia Atlantica projekt där Forststyrelsen fungerat som koordinator, har sex Motus-radiomottagarstationer på båda sidor om Kvarken uppförts. OA är ägare till dessa mottagarstationer. Med Motus-stationerna kan man följa med radiomärkta djurs flytt över Kvarken, dvs mellan Finland och Sverige. Inom Kvarken Flada utnyttjades dessa för att undersöka fladdermössens migration över Kvarken, men de kan utnyttjas för vilka flygande arter som helst. Förutom dessa stationer finns motsvarande Motus-stationer på Öland och i sydligaste Sverige samt som ett tätt utbyggt nätverk längs Nordsjöns kust. Alla Motus-stationer kan indentifiera de radiomärkta djuren från Valsörarna, om djuren ifråga tar denna väg och om de gör det inom tiden som radiosändarens batteri håller (ca 3–4 veckor) och förutsatt att den hålls kvar på djurets rygg.
Motus-nätverket i Europa 2021. Alla dessa radiomottagarstationer (gul cirkel) lyssnar efter samma frekvens (150.1 MHz). Vem som helst som använder en radiosändare och registrerar den i nätverket får veta om någon av stationerna har detekterat just den radiosändaren. En tajgasångare som radiomärks på Valsörarna kan således detekteras av en hel räcka stationer om den väljer att flyga ner längs med svenska östkusten, Öland och vidare längs Nordsjöns södra kust. De sju stationerna i Kvarken-området som förvaltas av Ostrobothnia Australis finns på finska sidan i Klobbskat, på Östra Norrskär och på Valsörarna (alla i Korsholm) och på svenska sidan på Holmögadd (Umeå), Bonden (Hörnefors), Skagsudde (Örnsköldsvik) och Lungön (Härnösand).
På Valsörarna inleddes år 2019 byggande av ett lokalt nätverk av RTEU-radiomottagarstationer, men vilkas hjälp man kan följa med radiomärkta djurs rörelser på Valsörarnas huvudöar. Detta nätverk kompletterades 2020 och 2021 och består nu av 11 radiomottagarstationer. Med nätverket finns det möjlighet följa tajgasångarnas rörelser även på Valsörarna och bl.a. få veta vilka habitat de använder och hur länge de stannar, innan de lämnar området och tar sig vidare bort från Valsörarna. Förståelse av tajgasångarens behov och nya flyttrutter är ur vetenskaplig synvinkel högintressant men är också av stor betydelse för utvärdering av skydd och bevarande av skärgårdens natur.
Tajgasångararbetet i Kvarken och på Valsörarna
Under sommaren 2020 kompletterades Motus-nätverket med ytterligare en radiomottagarstation för att få nätverket mera heltäckande så att tajgasångare inte lyckas slinka igenom utan att noteras av mottagarstationerna.
Under september-oktober då stationsringmärkare finns på plats på Valsörarna görs en aktiv insats för att specifikt fånga tajgasångare. Detta görs genom att spela upp tajgasångarens läte med ljudattrapp vid fågelfångstnät. Målsättningen är att fånga 10 stycken tajgasångare, ringmärka dem, och att förse dem med radiosändare. Därefter släpps fåglarna ut och RTEU-nätverket följer deras rörelser på Valsörana tills de lämnar Valsörarna. Därefter tar Motus-nätverket vid för att dokumentera en eventuell flytt över Kvarken och vidare söderut.
Under hösten 2021 har tajgasångaren uppträtt sparsamt i Finland. Den 28 september fångades höstens första tajgasångaren på Valsörarna och den har nu försetts med radiosändare. Om tio tajgasångare inte låter sig fångas under hösten 2021 kommer projektet sannolikt att fortsätta 2022, och eventuellt kompletteras med ytterligare fågelarter.